I fredags intervjuades Peter Malmqvist i SVD:s Näringsliv. Intervjun gällde höjda utdelningar trots vinstfall. "Trots fjolårets stålbad och omfattande sparprogram vill börsbolagen höja utdelningarna med närmare 10 procent. En aggressiv utdelningspolitik, konstaterar Peter Malmqvist, oberoende finansanalytiker."
Personligen tycker jag att en bonus är något som man kan åtnjuta om/när man har gjort sig förtjänt av den. Inte om företaget/organisationen går med förlust eller inte når upp till de satta målen.
"Om styrelsernas önskemål hörsammas av vårens stämmor kommer Stockholmsbörsens största bolag att dela ut 120 miljarder kronor 2010. Det är 7 procent mer än vad som enligt företagens kassaflödesanalyser delades ut till ägarna 2009. 19 av bolagen höjer utdelningarna till sina ägare, två behåller dem oförändrade, medan enbart åtta sänker."
"Att med ena handen dela ut pengar till ägarna och med den andra be marknaden om mer pengar är något som onekligen ger upphov till vissa frågor. Problemet uppmärksammades inte minst när banksektorn i finanskrisens kölvatten tvingades förstärka sina kassor." "Flertalet bolag som i år vill höja utdelningarna, däribland Ericsson, Electrolux och AstraZeneca, har samtidigt aviserat eller genomfört omfattande personalneddragningar."
Jag får det inte att gå ihop. Hur kan man dela ut bonusar när det inte går bra eller är skakigt? Kan nån svara på det? Eller rättare sagt, det vore intressantare att höra företagsledarna svara på det. Och jag hoppas att de får göra det på bolagsstämmorna. Jag är inte emot att folk tjänar bra, men då ska man ha gjort sig förtjänt av det. Och inte när man samtidigt eller nyligen har bett staten om garantier för att inte gå omkull eller när man samtidigt varslar eller säger upp personal. Bonus är latin och betyder bra. Det här är inte bra.
Om mig
- Andreas Berglöf
- Demokrati för mig är engagemang och det är en stor anledning till att jag är aktiv i Moderaterna, så klart också för att jag delar många av Moderaternas värderingar. Jag vill bidra till ett än bättre samhälle. Jag är uppvuxen i en företagarfamilj i Uppsala där jag även har studerat på universitetet och tagit en fil. kand. med samhällsgeografi som huvudämne och u-landskunskap som biämne. Jag bor nu för tiden i Bromma med min familj. Att det står så mycket om hiv på min blogg är för att jag under dryga 10 år har jobbat med hivprevention. Sen augusti 2013 jobbar jag som sexualpolitiskt sakkunnig på RFSU. Jag har f.n. förtroendeuppdrag i Idrottsnämnden i Stockholm stad och har tidigare varit ordförande i Brommamoderaterna. Jag sitter även i styrelsen för Let's talk HIV. Jag tror på människans förmåga att göra egna val, oavsett vad det gäller här i livet. Allt jag skriver på min blogg är mina privata åsikter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar