Det svenska biståndet

Sverige kan vara stolt över det bistånd och partnerskap som vi haft med utvecklingsländer världen över anser jag. Dock är det på tiden att vi på ett genomgripande sätt faktiskt ser över vad vi har gjort och inte minst på vad vi ska göra i framtiden. Därför tycker jag att det är bra att biståndsminister Gunilla Carlsson tar tag i denna fråga. Igår lanserade biståndsministern nästa steg i reformeringen av det svenska biståndet.

"I arbetet med att skapa ett modernt, effektivt och öppet bistånd framträder tre stora hinder - förekomsten av korruption, otydligheten kring biståndets resultat, samt bristen på innovation och anpassning av insatser till verklighetens behov. För att överkomma dessa hinder vill jag nu öppna biståndet med ökad transparens och nytänkande, säger biståndsminister Gunilla Carlsson."

En bra och nödvändig process. Jag tycker också att tidigare åtgärd av nuvarande regering att biståndet ska ta sikte på kvalitet istället för kvantitet är bra.

Vidare kan man i pressmeddelandet läsa att "utvecklingsekonomers kunskap och förståelse för mänskligt beteende kan komma till stor nytta vid formandet av biståndssatsningar. Därför kommer flera svenska utvecklingsekonomer, både inom
national- och företagsekonomin, få i uppdrag att under våren inkomma med forskningsöversikter som tar fasta på tre centrala frågor:
- Vad krävs för att åstadkomma verklig utveckling i utvecklingsländer?
- Vilken typ av bistånd har gjort mest nytta?
- Hur kan man utforma en budgeteringsprincip som gör biståndet förutsägbart?"

Det är ansvarstagande det.

http://www.regeringen.se/sb/d/12408/a/136813