Rätt och fel...

Detta inlägg har helt kopierats från Per Hagwalls blogg. I tider av djup kris inom Socialdemokratin verkar många rikta sin kraft och energi på Moderaterna, något som i och för sig är rätt smickrande. På Pers blogg finns dock svar på en hel radda lögner som nu sprids. Nedan har du hans inlägg.


"Ibland dyker de upp, de-avslöjande-listorna-om-elaka-högerns-politik. Nu till valet har de åter börjat spridas på internet och genom dekaler på lyktstolpar, elskåp och valaffischer.
Vad man kan säga är att i så gott som samtliga fall har vänstern och högern haft i stort sett samma mål med reformerna, men olika metoder för att komma dit. Att vilja genomföra förbättringar på ett annat sätt än just med Socialdemokraternas metod innebär, tänka sig, inte att man är emot förbättringar.
Ett mycket bra svar på dessa listor ges av Daniel som kommenterar på Aftonbladet Blogg. [Mina tillägg finns inom hakparenteser]
=====
1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
- Fel! Högern genomförde den allmänna rösträtten för män till riksdagens andra kammare 1907. [Socialdemokraterna och liberalerna ville införa majoritetsval i enmansvalkretsar, som i Storbritannien. Branting och Staaff röstade därför nej till Högerns förslag om allmän rösträtt för män, men förslaget vann ändå och allmän rösträtt för män infördes till valet 1909.]
När den liberal-socialdemokratiska regeringen Edén lade sin proposition om avskaffandet av den 40-gradiga röstskalan till kommuner och landsting (som i sin tur valde riksdagens första kammare) på hösten 1918, var högern allt annat än entusiastisk, men man accepterade förändringen. När beslutet togs i riksdagen den 17 december 1918, var det utan votering i första kammaren och med ett ändringsförslag från högern (som röstades ned) i andra kammaren. Men högern gick inte emot propositionen.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
- Fel! Alla partier var eniga om att det behövdes en olycksfallsförsäkring i arbetet, men man var oeniga om utformningen. Slutresultatet blev en kompromiss.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
- Rätt! Högern motsatte sig åttatimmarsdagen, som man menade skulle leda till dyrare produktion och därmed ökad arbetslöshet. Det blev också en dramatiskt ökad arbetslöshet de följande åren, även om den krisen blev relativt kortvarig. (1923 var arbetslösheten nere på den tidigare nivån igen.)
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
- Fel! Beslutet om den kvinnliga rösträtten fattades (av konstitutionella skäl) först på våren 1919, men det var en del i samma ”paket” som den lika rösträtten till kommuner och landsting för män. Högern röstade inte mot den kvinnliga rösträtten. Beslutet togs utan votering den 24 maj 1919.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
- Högern var splittrad i frågan. I andra kammaren bifölls propositionen utan votering. I första kammaren gick [delar av] högern emot förslaget med hänvisning till samhällets nödvärns- och vedergällningsrätt.
1927: Nej till folkskolereform.
- Rätt! Men ändå ger påståendet en felaktig uppfattning, eftersom det får det att verka som att högern skulle ha motsatt sig att alla skulle få gå i skolan. (Den allmänna folkskolan hade genomförts redan 1842.) I själva verket var det vissa föreslagna förändringar i folkskolan som man gick emot. Högern hade en lång reservation i utskottet (huvudsakligen författad av Claes Lindskog), där man framförde sitt eget förslag till reformer i skolan. Det förslaget röstade man för också i kamrarna (vilket alltså innebar att man röstade emot regeringens proposition).
1931: Nej till sjukkassan.
- Fel! Högern motsatte sig inte fortsatt statligt stöd till de frivilliga försäkringskassorna, men motsatte sig den omorganisation av verksamheten som föreslogs i propositionen.
1934: Nej till a–kassa.
- Rätt! Högern ville inte medverka till en bidragskonstruktion, som kunde leda till okontrollerbara statliga utgifter. Arbetslöshetskassorna bygger på den s.k. Gent-modellen, som innebär att det är staten som står för huvuddelen av pengarna, men det är facket som har makten över A-kassan.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
- Fel! Folkpensionerna infördes 1913 av en liberal regering. (Det var högerregeringen, med Arvid Lindman som statsminister, som 1907 tillsatte utredningen som konstruerade förslaget.) Beslutet 1935 om införande av ett särskilt dyrortstillägg (d.v.s. att de som bodde i städerna skulle få högre folkpension än de som bodde på landsbygden) stödde även högern. Däremot motsatte den sig när regeringen året efter ville göra justeringar som ännu mer gynnade dem som bodde i städerna.
1938: Nej till två veckors semester.
- Högern motsatte sig inte införande av 2-veckors semester, men ville genomföra reformen i en långsammare takt än regeringen hade föreslagit och var också oenig om hur den skulle finansieras.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
- Någon sänkning av rösträttsåldern skedde inte 1941. (Rösträttsåldern till riksdagens andra kammare var 1909: 24 år, 1921: 23 år, 1945: 21 år och 1965: 20 år. Till enkammariksdagen: 1971: 19 år och 1974: 18 år.)
1946: Nej till fria skolmåltider.
- Partiet var splittrat i frågan. Majoriteten inom partiet ville att skolmåltider endast skulle ordnas för barn med särskilda behov.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
- Fel! Högern hade en hel del ändringsförslag (i förhållande till regeringens proposition) i sin partimotion i riksdagen, men motsatte sig inte införande av barnbidrag som sådant. Propositionen om införande av bidrag till barn under 16 år bifölls till slut enhälligt av riksdagen. Däremot förslog Högerpartiet 1960 avskaffande av första barnbidraget (som skulle kompenseras genom sänkt skatt).
1951: Nej till tre veckors semester.
- Fel! Högern hade ändringsförslag gällande ikraftträdandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.
1953: Nej till fri sjukvård.
- 1953 års beslut innebar ingen helt fri sjukvård, men en utbyggnad av sjukförsäkringen som bl.a. innebar lägre patientavgifter. Högerpartiet motsatte sig inte reformen, men ansåg att beslutsunderlaget var för dåligt och ville få frågan bättre utredd, varför man yrkade på uppskov. I propositionen fanns t.ex. inte angivet hur reformen skulle finansieras[!] Fri sjukvård har vi förövrigt fortfarande inte infört.
1959: Nej till ATP.
- Rätt! Högerpartiet var mot ATP-förslaget. Men man hade i stället ett eget förslag till tjänstepension enligt premiereservmodellen. Om det förslaget hade genomförts, hade vi idag haft ett mycket pålitligare och gedignare pensionssystem. [Högern var emot införandet av ATP eftersom det redan då var ett ohållbart pyramidspel, till slut insåg även Socialdemokraterna detta och medverkade i den stora pensionsreformen 1994.]
1963: Nej till fyra veckors semester.
- Fel! Högern hade ändringsförslag gällande ikraftträdandet, men motsatte sig inte reformerna som sådana.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
- Fel! Förtidspension får man p.g.a. sjukdom, handikapp eller liknande. Vad Moderaterna motsatte sig var att man kunde ta ut pension tidigare utan sådan orsak.
1976: Nej till femte semesterveckan.
- Fel! Propositionen (1976/77:90) lades av en borgerlig trepartiregering som Moderaterna ingick i.
1983: Nej till löntagarfonderna.
- Rätt! Moderaterna var hela tiden emot de s.k. löntagarfonderna, som innebar att näringslivet via särskilda skatter skulle finansiera sin egen socialisering. Beslutet genomdrevs av socialdemokraterna, med stöd av kommunisterna, trots stort folkligt motstånd. Löntagarfonderna avskaffades av den borgerliga 4-partiregeringen 1992."